svart

det är ganska överväldigande att inte alls kunna somna. det är liksom vidöppna ögon och lite ont i magen och tillslut går det liksom inte att försöka länge. då sätter man sig och läser gamla blogginlägg härifrån och får lite tårar i ögonen och funderar på vad det är som egentligen gör att man inte kan sova. och sen undrar man om man egentligen kommer komma på det. så längtar och saknar man lite, dom tillfällena man har kunnat lägga huvudet på kudden, krypa ihop under täcket och somna med ett leende på läpparna nästan på en gång.

kanske imorgon?