att inte veta

jag saknar dendär längtan
den barnsliga pirrande glädjen som tog mig dit gång på gång på gång
det är så märkligt att det inte finns där
att det som var så fullt med lycka plötsligt innebär mest slit
att jag himlar med ögonen och inte känner någon som helst dragning till platsen
där jag blev den jag är på många sätt
och att när jag först sökte mig därifrån för att använda mig av det jag lärt mig
att det bara krossades
jag vet inte
men jag vill gärna ha tillbaka lite av mitt självförtroende
snälla
tack