sitter på skotfoss nu. har suttit och mått bra i hjärtat över salem på tv och pratat med släktingar och ätit god mat. supermysigt. dock sitter jag då och då nästan med gråten i halsen och saknar lite redan. finikalle, och så är han så himla långt bort. typ nästan 60 mil. för långt. faktiskt.
jag vet inte varför, men under den senaste tiden har allt varit så himla bakochfram. man skulle kunna sammanfatta det som att jag helt enkelt inte vill. det är så konstigt och knäppt och jag blir alldeles yr.
dock vet jag vad som krävs för att det ska gå över. frågan är liksom om det är möjligt.
blablablablabla
åh vilken fin helg det har varit! har äntligen kunnat slappna av efter hela vårterminens stress. har gjort allt och ingenting, spenderat i princip all min tid med kalle och träffat både vänner och familj, torchwoodfolket och även mina vänner ben and jerry en sväng. så. himla. fint. nu är det full rulle på körkortsteorin, har mer än hälften kvar och det ska vara klart om fyra dagar. men. jag orkar inte stressa! har suttit hela nätterna nu men eftersom det är ridläger nästa vecka gör jag nog bäst i att sova nu. imorgon eftermiddag däremot, då blir det teori för hela slanten, flera timmar i sträck! taggggggaaaaa
hejar massa på kalle som börjar jobba imorgon också.
alltså livet är bra konstigt. och så himla fint.
nattiiii!
<3
bland det finaste jag vet är vänner som man har på besök och det känns som de bor där för de är kompisar med både föräldrar och syskon och de kan sitta och prata med varandra medan jag slökollar på tv och allt är så naturligt som om de faktiskt bodde där konstant fastän det var flera månader sedan de var där sist.
har haft en pratamedpappakväll ikväll. han är så klok, min pappa. superklok. vi ser så lika på saker (kan ha att göra med att han är en av dom som peppat och tröstat mig under många ledsna kvällar sen jag var liten), bara det att han ser allt tydligare än jag. vi har pratat om att vara den man är, att ta det lugnt, att allt är möjligt, vänskap, glädje, saknad, dåligt självförtroende, önskningar. det är så bra med pratamedpappakvällar. det är typ mina favoritkvällar.
i ungefär fem timmar och 45 minuter har jag hunnit ha sommarlov. jag har hunnit träffa världens finaste jossan, lyssna på bra musik och äta jordgubbar. så kommer jag hem och är så fruktansvärt trött. denhär våren har varit tokig ändå. stress plugg stress sömnbrist osäkerhet stress. stress. stress. jag har gjort saker för att jag måste, inte för att jag vill. när inspiration och ork tar slut har jag gjort det ändå, för att jag varit tvungen. i helgen har jag sovit i princip konstant, samlat ork för att pallra mig till skolavslutningen. och nu är vårterminen klar. färdig. hejdå tvåan, det var varit stress och just nu saknar jag dig ingenstans. jag har egentligen ingen koll på vad jag har lärt mig och vad jag gjort men nu är det färdigt färdigt färdigt.
när jag är ledig såhär brukar jag slökolla runt på saker (jag borde ju plugga körkortsteori men jag orkar bara inte. inte än.) och det slår mig hur mycket vackra saker det finns. och roliga. och det finns så mycket jag vill göra, som jag vill prova och som jag vill skapa och som jag vill genomföra men istället för att egentligen inspirera så stressar det mig mest. “jag hinner inte, jag kan inte”. jag orkar helt enkelt inte än.
och är det något som är frustrerande är det inspiration när motivationen är nere på noll.
jag dör lite i hjärtat. jag kan ägna nästa år åt att plugga järnet. jag kan lära känna några i min egen årskurs kanske, MEN vem av alla dom kommer göra musikaler där man skrattar sig igenom hela, gör randomgrejer 24/7 och komponerar sjuka grejer som man spelar in och skrattar åt igen och igen och igen och igen. det går inte att beskriva riktigt hur mycket jag kommer sakna domdär. vare sig det är de jag spenderat mest tid med eller de jag småpratar med eller hälsar på i korridoren. och ja jag känner andra också, som inte går ut imorgon men hur tajt är jag med dom egentligen? nej det känns tokigt tomt. massa som man tycker så himla mycket om men som man bara inte känner så pass bra att man kommer umgås sen när skolan drar igång igen och de inte kommer vara kvar. åh vad jag kommer sakna allaaaaa. eller ida och molle, mina favoritmusikalisar som alltid är framme och kramas och ler och är världens sötaste.
alltså AM3, ni äger. ni är kärlek. i er klass finns folk som jag skrattat så mycket med att jag inte riktigt förstår det själv, det finns folk som imponerat mig djupt med sin musikalitet, det finns folk jag redan saknar, det finns folk som funnits där och lyssnat och pratat, det finns folk jag delat otaliga koppar kaffe med, sen finns det kalle fast honom kommer jag ju träffa massor ändå så det känns inte lika jobbigt men ändå en del. ni är så fina. finast.
uäh, sentimentalcattis. ville bara säga det. jag kommer sakna er är väl huvudbudskapet. take care finisar!
<3
åååh man hinner inte riktigt med! det händer grejer hela tiden nu och jag längtar som en tok till sommarlov för stress är inte riktigt min grej. men! det har varit roliga grejer dock. i lördags hade jag mina sista ridlektioner på skånela. lite vemodigt, det blir iofs två ridlägerveckor i sommar men sen är det slut! sjukt! och AM3 hade en otrolig slutkonsert i måndags. det kommer bli knäppt utan dom på kulturama nästa år alltså. och så DM3s skiva dagen efter, och sen var det vår konsert som var kul! det är iofs alltid kul att sjunga. och det visade sig att det var himla roligt att spela keyboard också! och idag var det konsert med random quintet. featuring teori-ulf. det var ju helt störigt bra. överdrivet galet sjukt asbra!
måste bara tillägga att stephan berättade innan konserten att jag fick mvg i matte b. tror inte det är sant, haha. hade jag verkligen inte förväntat mig. men! i did it!
och imorgon blir det martinas utspring och sen fryklers studentmottagning. på morgonen ska jag cykla och hämta ut mitt paket från H&M. och jag hoppas på solsolsol!
och kalle är världens finaste!
<3
